Sanningen, åsikter och fri vilja

Jag har ett bra tag gjort anspråk på att sitta på Sanningen. Inte boostat med det, inte föraktat, bara inom mig själv ansett att jag har hittat rätt. (Lustigt nog har mina åsikter ändrats under tiden, men allt jämt har jag varit Sanningens budbärare. Väldigt praktiskt det där att jag kan ändra mig och fortfarande ha hittat Sanningen, jag gillade verkligen den delen av det hela).

Den logiska biten av mig själv har såklart insett att jag nog har en och annan brist i mitt resonemang och jag insåg att det handlade om rädsla. Ett behov att kontrollera verkligheten, att det måste finnas någonting som är objektivt sant. För vad är världen om subjektivitet är allt som existerar? Det skulle inte finnas något rätt eller fel te x. (Vilket är en väldigt stor tanke när man inser vidden av den.)
Så häromdagen kom det, som en total blixt från klar himmel, insikten att det inte finns En Sanning, bara åsikter och olika sinnesstämningar att vara i. För varför skulle Ovillkorlig kärlek vara en mer sanningsenlig sinnesstämning än Förakt? (Jag har försökt hävda det inom mig själv ett bra tag). Varför skulle en gammal bok vara mer sanning än en annan gammal bok? Det är bara åsikterna i böckerna som skiljer sig åt, men ingen är mer rätt än den andra. Allt det här ger ju också den logiska sammanfattningen att det jag säger just nu inte är mer sanning än det jag trodde tidigare, de är bara olika åsikter. Skillnaden är att jag personligen mår bättre med den här åsikten. Någon annan skulle kanske valt annorlunda.

Jag insåg också häromveckan hur fantastiskt allting är om man accepterar verkligheten till fullo utan åsikter om hur det borde vara (Te x han borde diska; hon borde uppföra sig; hon borde inte ha dött etc.) Jag var i extas, ingenting i världen var fult, ingenting var dåligt. Döden var en konsekvens av att leva och därför inget sorgligt. Jag hade inget behov av att någonting eller någon skulle ändras, för jag vet inte vad som är bäst för andra. De som vill hitta ett annat synsätt har alla möjligheter, de som inte vill det gör det inte. Om det betyder att världen går under pga växthuseffekten så är det så, det betyder bara att alla har utnyttjat sin fria vilja. Och det är fantastiskt, jag kan inte ha en åsikt om hur någon borde göra. Jag kan säga att jag har ett sätt där du kan må väldigt bra, men vad människor sedan väljer har jag ingen åsikt om. Hade jag dött där och då så hade det inte gjort mig något, för jag var utan behov. Jag hade en önskan att få fortsätta min inre resa, men jag hade inget behov av det. Därför fanns det heller inget som någon kunde ta ifrån mig, inte ens livet. Jag insåg att lycka som hittas i det yttre gör dig till slav, lycka som hittas i det inre gör dig fri.
En stund senare gick jag och Igor till affären och när jag stod i kön insåg jag att Igor hade plånboken och han stod utanför. Så jag ropade på honom men han hörde mig inte, jag ropade en gång till och han hörde mig fortfarande inte och jag kom närmare och närmare kassan.
Jag hade en halvtimme tidigare funderat på hur jag någonsin skulle vilja välja att vara irriterad eller sur på någon när det är så otroligt destruktiva tankar. Varför skulle jag någonsin vilja välja en sån väg när jag kunde välja en byggd på kärlek. Jag såg mitt liv bygga på de tankarna från och med den stunden, aldrig mer skulle jag välja en annan väg. Den första tanken som kom till mig nu när jag stod i kön var: ”Dumma jävla hippie, varför fattar du inte att du har plånboken? Nähä, nu hörde du mig inte igen. Så jävla typiskt. Varför kan du inte bara stå så att jag ser dig. Men nej, gå inte längre bort då. Vad faaan, hur svårt ska det vara.” Haha!!