Första inlägget.. Jag hade tänkt att jag skulle vänta med att skriva. Så att jag skulle verka cool och sofistikerad och inte för angelägen. Måste lära mig acceptera att cool och sofistikerad inte är jag. Jag är väldigt angelägen och på. Det är inte nödvändigtvis en dålig sak. Eftersom det är jag kan det ju inte vara en dålig sak. Alla saker som är jag är bra, eftersom det är jag.
Hur som helst, jag fick inspiration att skriva. Vill berätta hur jag ser på den här bloggen och vad du kommer hitta här.
Jag vill vara personlig utan att bli privat (tror jag, det kan hända att jag omvärderar det senare). Vilket leder mig till nästa sak, jag kommer inte vara konsekvent. Jag kommer säga en sak ena gången för att sedan ändra mig två inlägg senare. Men det är så det ska vara. Bloggen kommer nog finnas till lika mycket för mig som för er. Jag tänker bäst när jag skriver ner saker och därför kommer vissa inlägg vara ett sätt för mig att reda ut tankar och ståndpunkter. Jag kommer posta dem på bloggen för att andra kanske kommer ha nytta av dem. Kanske föder det tankar hos någon, kanske överdriver jag min påverkan, jag kommer antagligen aldrig få reda på någotdera. Men jag vill posta de inläggen, därför gör jag det.
Även om jag gärna skulle säga att jag kommer försöka med nästa sak så vet jag att det kanske inte kommer bli så alla gånger. Inläggen kommer därför innehålla tankar jag inte utvecklar helt, för de är så självklara för mig att jag inte reflekterar över att någon annan kanske inte förstår eller hänger med. Har insett att jag har sådana tendenser ibland. Fråga därför gärna, det kan mycket väl finnas mer bakom än det verkar.
Nu när jag skriver ner det här kan jag få en flash av hur otrolig självcentrerad man är. Jag lägger ingen värdering i det, bara tänker på hur bra man klarade sig innan bloggens tid. Även om det tekniskt sett kanske revolutionerat, jag menar försök förklara fenomenet för någon på 40-talet, så är det knappast så att vi alla har höjts en medvetandenivå och mår bättre än vi gjorde för 30 år sedan.
Jag läste en bok för inte så länge sedan där den här meningen fanns med: "Vi vet alla om att yttre ting inte ger oss lycka, så hur kommer det sig att vi alla springer omkring och fortsätter låtsas som det inte är sant?". Det kanske är så att vi inte vet om det. Bara för att någon har sagt att så är fallet betyder inte det att vi fullt och helt tror på det. För vi har inte upplevt att det skulle stämma.
