Sitter på ett cafe utefter motorvägen i Belgium. Vi är på väg till Sverige. :) Eftersom vi inte lyckats få ihop så mycket pengar som vi hade hoppats på i druvplockningen så prioriterar vi inte buss utan liftar oss fram.
Så vi startade igår vid lunch från Perpignan. Första sträckan hade vi faktiskt planerat och från en hemsida ordnat lift med en privatperson som skulle till Paris. Så igår kväll vid 21-tiden kom vill till en stor tankstation utanför Paris. Där övernattade med våra sovsäckar och liggunderlag i en liten dunge vi hittade. Kl 9 i morses började vi lifta, och vid 12-tiden hade vi napp med en fransman som skulle till Lille. Så vi fick lift med honom ända till belgiska gränsen och det är där vi är nu. Vi kommer antagligen försöka ta oss till Bryssel idag och väl där övernatta och ta oss vidare imorgon.
Det är en kort uppdatering om läget. Vi har rum i Malmö från den sista september så vi har en vecka på oss att lifta. Det är gott om tid.
(Mamma: Nej, du behöver inte ringa. Jag blir inte våldtagen på vägen och vi är ok. ;))
söndag 25 september 2011
fredag 9 september 2011
Fundera ett varv till
Visste ni att USAs centralbank till viss del är privatägd? Så när USAs regering vill ha pengar lånar de från centralbanken (med ränta såklart.) Första slutsaten: Centralbanken (och därmed privatägda banker som äger centralbanken) tjänar pengar när regeringen lånar pengar.
Vad är den mest luckrativa business du kan vara i? Mitt svar: krig. Du går in i ett krig för att vinna och du försvarar ditt land för att vinna. Krig kostar pengar. Så när USA är i krig och behöver pengar, var får de dem ifrån? Centralbanken. Som vi har sett tjänar pengar när regeringen lånar. Andra slutsaten: Centralbanken (och därmed privatägda banker som äger centralbanken) tjänar på att USA är i krig eftersom de gör stora pengar på det.
Måste vara perfekt att vara på toppen. Tänk på det: du är bankägare, äger en del av USAs centralbank och varje gång USA är i krig tjänar du grova pengar.
Du stödde den sittande presidentens valkampanj och han vet att om han inte springer dina ärenden kommer det inte bli något mer stöd nästa valomgång. (Goldman Sachs stödde te x Obamas presidentkampanj med $1 013 091, JP Morgan: $808 799, Citigroup: $736 771, Morgan Stanley: $512 232. http://www.opensecrets.org/pres08/contrib.php?cid=N00009638 )
Slutsats: Presidenten kommer springa dina ärenden. Du tjänar pengar på att landet är i krig.
Som sagt, det måste vara fantastiskt att vara bankdirektör på toppen. Du måste inte investera i vapen och militär utrustning, för du har ett helt land i din hand. Bara peka åt vilket håll landet ska gå och vips, marionetten springer ditåt. Och du skrattar hela vägen till banken (alltså: ditt eget kontor)
Någon som på allvar tror att vi kommer utrota krig? Någon som på allvar tror att de som styr vill utrota krig?
Fler saker i samma ämne: Någon som tror vi kommer utrota sjukdomar när det finns företag som tjänar grova pengar på att i är sjuka?
Någon som tror att u-länder kommer utvecklas till i-länder när de är mer värda som de är? I-landet hjälper u-landet ekonomiskt, i utbyte kan i-landet kräva både diamant- och oljeresurser lite som de vill. Diamant- och oljeresurser som är u-landets viktigaste exportvara. Men hoppsan, nu kan de visst inte exportera det längre för i-landet har redan tagit vad de behöver. Bäst att låna mer pengar för att klara av allt.
Mycket smart. Allt medan vi skänker pengar och hoppas på en bättre värld.
Är det någon mer än jag som känner sig, om inte lurad så i alla fall inte fullt så säker längre på att det är de påstådda arabländerna som är problemet här i världen?
Ytterligare en fundering jag har. Hur ser logiken ut bakom att förbjuda cannabis medan datura och änglatrumpet kan odlas i trädgården? Datura och änglatrumpet är något av det giftigaste du kan ta, de ger en hallucinogenik tripp där du inte kan skilja verkligheten från hallucination. (Med "vanliga" halluciogena är du medveten att ormen du ser inte är riktigt, att trädet fortfarande är ett träd även om trädkronan ser väldigt mycket ut som en katt). Du befinner dig flera timmar i en värld som kan vara helt upp- och ner-vänd. Vissa har haft väldigt skrämmande upplevelser a´la monster som jagar en och du vet inte vad som är sant, vad som är hallucination.
En av Igors vänner från Portugal som testade datura var en erfaren halluciogenanvändare och han slutade med magpumpning och det tog ett tag innan var normal igen. Två andra jag har hört om blev aldrig riktigt sig själva efter en daturatripp. Båda växterna kan leda till döden om de överdoseras (något som te x cannabis aldrig haft ett enda rapporterat fall av). Bland schamaner i Sydamerika är det endast de mest erfarna som använder det. Tyck vad du vill om schamaner och växter (själv har jag ändrat åsikt sen min Ayaschaupplevelse men det är en annan historia), men det säger en del av hur starka de är.
Så, den som säger att de droger som är förbjudna är det för deras farlighet har inte sett hela bilden. Vad kan ligga bakom förbudet? Jag har inget svar på frågan men jag vet att min något naiva bild av att endast effekt och farlighet ligger bakom ett förbud är borta. Hade det varit sant hade jag inte sett datura över hela druvfälten här i Frankrike och min mamma hade inte haft en änglatrumpet på verandan.
Jag avslutar det väldigt långa inlägget med en vardaglig uppgift som jag har missat att säga på bloggen. Jag är sedan årsskiftet vegan (och har pga/ tack vare det gått ner 12 kg. Det har tagit mig ett tag att vänja mig vid mig själv). Dessutom sparar jag ut mitt hår efter ett vad med en kompis i Orgiva. Han klipper av sig sitt långa hår och jag sparar mitt. Det är nu ner till axlarna och mot alla odds gillar jag det.
Plus: Vi letar rum i Malmö. Vi har bestämt oss: vi åker till Sverige efter druvplockningen. (Nu kan ni dansa segerdans ;)) (Ni i Skåne, är det någon som vet ett ledigt rum? Lund kan övervägas också om det ser ut att bli svårt att hitta i Malmö)
Vad är den mest luckrativa business du kan vara i? Mitt svar: krig. Du går in i ett krig för att vinna och du försvarar ditt land för att vinna. Krig kostar pengar. Så när USA är i krig och behöver pengar, var får de dem ifrån? Centralbanken. Som vi har sett tjänar pengar när regeringen lånar. Andra slutsaten: Centralbanken (och därmed privatägda banker som äger centralbanken) tjänar på att USA är i krig eftersom de gör stora pengar på det.
Måste vara perfekt att vara på toppen. Tänk på det: du är bankägare, äger en del av USAs centralbank och varje gång USA är i krig tjänar du grova pengar.
Du stödde den sittande presidentens valkampanj och han vet att om han inte springer dina ärenden kommer det inte bli något mer stöd nästa valomgång. (Goldman Sachs stödde te x Obamas presidentkampanj med $1 013 091, JP Morgan: $808 799, Citigroup: $736 771, Morgan Stanley: $512 232. http://www.opensecrets.org/pres08/contrib.php?cid=N00009638 )
Slutsats: Presidenten kommer springa dina ärenden. Du tjänar pengar på att landet är i krig.
Som sagt, det måste vara fantastiskt att vara bankdirektör på toppen. Du måste inte investera i vapen och militär utrustning, för du har ett helt land i din hand. Bara peka åt vilket håll landet ska gå och vips, marionetten springer ditåt. Och du skrattar hela vägen till banken (alltså: ditt eget kontor)
Någon som på allvar tror att vi kommer utrota krig? Någon som på allvar tror att de som styr vill utrota krig?
Fler saker i samma ämne: Någon som tror vi kommer utrota sjukdomar när det finns företag som tjänar grova pengar på att i är sjuka?
Någon som tror att u-länder kommer utvecklas till i-länder när de är mer värda som de är? I-landet hjälper u-landet ekonomiskt, i utbyte kan i-landet kräva både diamant- och oljeresurser lite som de vill. Diamant- och oljeresurser som är u-landets viktigaste exportvara. Men hoppsan, nu kan de visst inte exportera det längre för i-landet har redan tagit vad de behöver. Bäst att låna mer pengar för att klara av allt.
Mycket smart. Allt medan vi skänker pengar och hoppas på en bättre värld.
Är det någon mer än jag som känner sig, om inte lurad så i alla fall inte fullt så säker längre på att det är de påstådda arabländerna som är problemet här i världen?
Ytterligare en fundering jag har. Hur ser logiken ut bakom att förbjuda cannabis medan datura och änglatrumpet kan odlas i trädgården? Datura och änglatrumpet är något av det giftigaste du kan ta, de ger en hallucinogenik tripp där du inte kan skilja verkligheten från hallucination. (Med "vanliga" halluciogena är du medveten att ormen du ser inte är riktigt, att trädet fortfarande är ett träd även om trädkronan ser väldigt mycket ut som en katt). Du befinner dig flera timmar i en värld som kan vara helt upp- och ner-vänd. Vissa har haft väldigt skrämmande upplevelser a´la monster som jagar en och du vet inte vad som är sant, vad som är hallucination.
En av Igors vänner från Portugal som testade datura var en erfaren halluciogenanvändare och han slutade med magpumpning och det tog ett tag innan var normal igen. Två andra jag har hört om blev aldrig riktigt sig själva efter en daturatripp. Båda växterna kan leda till döden om de överdoseras (något som te x cannabis aldrig haft ett enda rapporterat fall av). Bland schamaner i Sydamerika är det endast de mest erfarna som använder det. Tyck vad du vill om schamaner och växter (själv har jag ändrat åsikt sen min Ayaschaupplevelse men det är en annan historia), men det säger en del av hur starka de är.
Så, den som säger att de droger som är förbjudna är det för deras farlighet har inte sett hela bilden. Vad kan ligga bakom förbudet? Jag har inget svar på frågan men jag vet att min något naiva bild av att endast effekt och farlighet ligger bakom ett förbud är borta. Hade det varit sant hade jag inte sett datura över hela druvfälten här i Frankrike och min mamma hade inte haft en änglatrumpet på verandan.
Jag avslutar det väldigt långa inlägget med en vardaglig uppgift som jag har missat att säga på bloggen. Jag är sedan årsskiftet vegan (och har pga/ tack vare det gått ner 12 kg. Det har tagit mig ett tag att vänja mig vid mig själv). Dessutom sparar jag ut mitt hår efter ett vad med en kompis i Orgiva. Han klipper av sig sitt långa hår och jag sparar mitt. Det är nu ner till axlarna och mot alla odds gillar jag det.
Plus: Vi letar rum i Malmö. Vi har bestämt oss: vi åker till Sverige efter druvplockningen. (Nu kan ni dansa segerdans ;)) (Ni i Skåne, är det någon som vet ett ledigt rum? Lund kan övervägas också om det ser ut att bli svårt att hitta i Malmö)
fredag 2 september 2011
Funderingar för stunden
Jag går i funderingar hur jag vill ha mitt liv. Det har just börjat gå upp för mig att jag inte kan förlita mig på att bara gå o lämna några CV i stan för att få jobb. Det gäller att tänka Europa, det gäller att tänka i förväg och det gäller att se möjligheter. Kan jag göra business av det här? Finns det något som ingen annan tänkt på i den här situationen som jag kan dra nytta av? Finns det något jag kan göra som har låga utgifter men potentiellt hög inkomst? Finns det något säsongsarbete som är bra att söka nu? Finns det någon festival eller marknad vi kan besöka och sälja på?
För att ärlig så sköter Igor den här biten rätt så mycket för han har tänket sedan några år tillbaka och jag har hittills bara tänkt "ähh, det ordnar sig". Vilket det nu inte gör om jag inte tänker själv. Men jag kommer dit så smått. Jag gillar det, det öppnar upp möjligheter och man måste använda huvudet. För gör man inte det så har min inte mat för dagen.
Nu när vi har gjort den här vindruveplockning (som för övrigt har startat men det är lugnt nu i början. Druvorna är inte tillräckligt söta än så vi plockar inte varje dag. Och det är inte så farligt som jag trodde. Jag har hört skräckhistorier om värkande ryggar det men vi käkar homoepatisk Arnica och ger massage varje kväll så jag lider inte alls so far. Å andra sidan kanske jag säger något helt annat efter de tre veckorna som det kommer pågå.). Iaf, efter det här kommer vi ha pengar nog att klara vintern men vi vill gärna tjäna ihop mer för att kunna göra Afrikaresan. Så vi ser om vi kan få ytterligare en druvplockning norrut, vi har frågat runt och väntar på svar. Men det ser ut nu som att vi kommer spendera vintern i Sverige. Det är dött här nere med jobb iaf så det är ett ypperligt tillfälle att tjäna pengar hemma. (Men börja inte dansa segerdans än, vi kanske kommer på en annan plan och det är synd att bli besviken ;))
Så vad jag funderar på nu är hur jag vill ha mitt liv. Jag kan bli så rastlös och vill göra saker, resa runt, men funderar på om det bara är att springa för i slutändan blir dagarna likadana då också. Samtidigt vill jag ha vänner runtomkring och då verkar det vara bättre att stanna på ett ställe för att kunna bygga upp en relation. I Orgiva börjar jag bli lite trött på att bo i ett engelskt community (det är otroligt mycket engelsmän och tyskar där.) Jag har många kompisar där, flera ställen där vi alltid är välkomna att stanna. Men inga direkt personer jag skulle kalla vänner. Så mina tankar går i att flytta därifrån? Men då måste vi starta om någonstans, hur gör vi det utan att köpa/hyra land?
För övrigt kan jag snart mer franska än spanska (vilket inte är en bedrift eftersom jag fortfarande inte kan direkt mycket spanska. Ytterligare ett skäl till varför jag vill flytta från Orgiva.). Jag börjar inse hur bra det är att kunna språk, kanske skulle man satsa på att lära sig franska och spanska väldigt bra och då ha världen öppen?
Mannen i familjen vi bor hos här i Frankrike spenderade tio år som seglare, det blir jag också lite nyfiken på. Kanske skulle det var kul? :)
Det här är mest lösa tankar som går in och ut i huvudet: jag funderar lite, släpper dem, funderar lite till en annan gång.
En annan sak jag upptäckte häromveckan är denna: när jag letar efter något är jag dömd att aldrig se det. Till exempel: jag vill vara så där bouncing happy som jag förknippar mig själv med, så jag har en inre bild av hur det kommer vara och jag letar efter det i mitt liv. Men så upptäckte jag om jag stannar upp och tittar efter så har det funnits flera situationer där jag varit så bouncing happy, det har bara inte varit som jag föreställde mig. Och därför missade jag det och fortsatte att leta. Detsamma med perfekt liv. Jag stannade upp och tittade efter och insåg att allting i verkligheten stämde överens med hur jag ville ha mitt liv. Jag har ett jobb, vänner (de vi bor hos nu betraktar jag som vänner, det är fantastiska), mår bra, många destruktiva tankar har försvunnit. Men jag ser det inte för jag är fullt upptagen med att leta efter mitt perfekta liv. Det är som att letandet är separerat från själva livet. För vi (jag) tror att letandet och livet är sammanlänkade. Att vi letar efter det som livet saknar (partner, jobb, hus, vänner), hittar det, lägger till det i livet och går ut på en ny jakt för att hitta fler saknade delar. Och när vi har hittat alla saknade bitar slutar vi leta och är lyckliga. Men tänk om det inte fungerar så? Tänk om själva letande separerar oss från livet? Att vi inte letar för att finna, utan letar för letandes skull. Så den processen kommer alltid finnas i bakhuvudet och kommer inte stanna, för den är inte sammanlänkad med livet. Det är en process som föder sig själv. Förstår ni hur jag menar?
Så jag började fundera vad jag vill ha/ letar efter: lyckligt liv, bra relation med Igor, pengar, frid inombords, förståelse för människor. Och jag insåg att jag aldrig kommer hitta det för jag letar efter det. Om jag tar ett steg tillbaka kanske jag inser att de funnits där hela tiden men jag har inte sett det.
Nu försöker jag bara hitta ett sätta att få in mina insikter i verkligheten. (Ha! Jag gör det igen! Jag letar efter ett sätt. Om jag bara tar ett steg tillbaka så kanske allting faller på plats. Om jag slutar styra hur saker borde vara, hur det kommer ske, vad jag kan förvänta mig. Om jag levde i verkligheten som den är. Det är få gånger jag faktiskt har levt i verkligheten har jag insett. Mestadelen av mitt liv levs i mitt huvud.)
För att ärlig så sköter Igor den här biten rätt så mycket för han har tänket sedan några år tillbaka och jag har hittills bara tänkt "ähh, det ordnar sig". Vilket det nu inte gör om jag inte tänker själv. Men jag kommer dit så smått. Jag gillar det, det öppnar upp möjligheter och man måste använda huvudet. För gör man inte det så har min inte mat för dagen.
Nu när vi har gjort den här vindruveplockning (som för övrigt har startat men det är lugnt nu i början. Druvorna är inte tillräckligt söta än så vi plockar inte varje dag. Och det är inte så farligt som jag trodde. Jag har hört skräckhistorier om värkande ryggar det men vi käkar homoepatisk Arnica och ger massage varje kväll så jag lider inte alls so far. Å andra sidan kanske jag säger något helt annat efter de tre veckorna som det kommer pågå.). Iaf, efter det här kommer vi ha pengar nog att klara vintern men vi vill gärna tjäna ihop mer för att kunna göra Afrikaresan. Så vi ser om vi kan få ytterligare en druvplockning norrut, vi har frågat runt och väntar på svar. Men det ser ut nu som att vi kommer spendera vintern i Sverige. Det är dött här nere med jobb iaf så det är ett ypperligt tillfälle att tjäna pengar hemma. (Men börja inte dansa segerdans än, vi kanske kommer på en annan plan och det är synd att bli besviken ;))
Så vad jag funderar på nu är hur jag vill ha mitt liv. Jag kan bli så rastlös och vill göra saker, resa runt, men funderar på om det bara är att springa för i slutändan blir dagarna likadana då också. Samtidigt vill jag ha vänner runtomkring och då verkar det vara bättre att stanna på ett ställe för att kunna bygga upp en relation. I Orgiva börjar jag bli lite trött på att bo i ett engelskt community (det är otroligt mycket engelsmän och tyskar där.) Jag har många kompisar där, flera ställen där vi alltid är välkomna att stanna. Men inga direkt personer jag skulle kalla vänner. Så mina tankar går i att flytta därifrån? Men då måste vi starta om någonstans, hur gör vi det utan att köpa/hyra land?
För övrigt kan jag snart mer franska än spanska (vilket inte är en bedrift eftersom jag fortfarande inte kan direkt mycket spanska. Ytterligare ett skäl till varför jag vill flytta från Orgiva.). Jag börjar inse hur bra det är att kunna språk, kanske skulle man satsa på att lära sig franska och spanska väldigt bra och då ha världen öppen?
Mannen i familjen vi bor hos här i Frankrike spenderade tio år som seglare, det blir jag också lite nyfiken på. Kanske skulle det var kul? :)
Det här är mest lösa tankar som går in och ut i huvudet: jag funderar lite, släpper dem, funderar lite till en annan gång.
En annan sak jag upptäckte häromveckan är denna: när jag letar efter något är jag dömd att aldrig se det. Till exempel: jag vill vara så där bouncing happy som jag förknippar mig själv med, så jag har en inre bild av hur det kommer vara och jag letar efter det i mitt liv. Men så upptäckte jag om jag stannar upp och tittar efter så har det funnits flera situationer där jag varit så bouncing happy, det har bara inte varit som jag föreställde mig. Och därför missade jag det och fortsatte att leta. Detsamma med perfekt liv. Jag stannade upp och tittade efter och insåg att allting i verkligheten stämde överens med hur jag ville ha mitt liv. Jag har ett jobb, vänner (de vi bor hos nu betraktar jag som vänner, det är fantastiska), mår bra, många destruktiva tankar har försvunnit. Men jag ser det inte för jag är fullt upptagen med att leta efter mitt perfekta liv. Det är som att letandet är separerat från själva livet. För vi (jag) tror att letandet och livet är sammanlänkade. Att vi letar efter det som livet saknar (partner, jobb, hus, vänner), hittar det, lägger till det i livet och går ut på en ny jakt för att hitta fler saknade delar. Och när vi har hittat alla saknade bitar slutar vi leta och är lyckliga. Men tänk om det inte fungerar så? Tänk om själva letande separerar oss från livet? Att vi inte letar för att finna, utan letar för letandes skull. Så den processen kommer alltid finnas i bakhuvudet och kommer inte stanna, för den är inte sammanlänkad med livet. Det är en process som föder sig själv. Förstår ni hur jag menar?
Så jag började fundera vad jag vill ha/ letar efter: lyckligt liv, bra relation med Igor, pengar, frid inombords, förståelse för människor. Och jag insåg att jag aldrig kommer hitta det för jag letar efter det. Om jag tar ett steg tillbaka kanske jag inser att de funnits där hela tiden men jag har inte sett det.
Nu försöker jag bara hitta ett sätta att få in mina insikter i verkligheten. (Ha! Jag gör det igen! Jag letar efter ett sätt. Om jag bara tar ett steg tillbaka så kanske allting faller på plats. Om jag slutar styra hur saker borde vara, hur det kommer ske, vad jag kan förvänta mig. Om jag levde i verkligheten som den är. Det är få gånger jag faktiskt har levt i verkligheten har jag insett. Mestadelen av mitt liv levs i mitt huvud.)
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)