Snabb uppdatering

Det var langesedan jag skrev nagonting upptackte jag. Hinner inte skriva sa mycket nu heller, men en liten uppdatering iaf.

Jag har bytt gard, 200 m fran min forra. :) Jag foljde med Igor till sist for jag lyckades inte fa napp nagon annanstans. Sa nu ar jag i byggnadsbranschen. Det ar en kvinnlig engelsk revisor som varje ar besoker trancefestivaler med glada-gubbar-piller, har batt 6 ar i en buss och som for tva ar sedan bestamde sig for att bygga sitt eget hus. Det ar nastan klart, vi haller pa och fixar sovrummet och kaklar badrummet.
Jag bor i en husbil som lacker in och har en icke-passande dorr som gor att det ar samma yttertemperatur som innetemperatur (Fyra filtar fixar den biffen :)). Duschar gor jag ute och varmvattnet fungerar inte alltid vilket gor att det ar apkallt och min hjarna sakta fryser sonder under tiden jag tvattar haret. Men allt det har gor mig ingenting, det ar ett trevligt stalle och jag gillar Pixie/ Jackie (revisorn).
Har kan jag stanna till jag kommer hem, den 15 dec. Vilket for mig vidare till nasta amne..

Hemkomsten! Jag kommer hem over jul, och till er gladje i Skane sa landar jag i Kopenhamn den 15 dec och stannar till den 17 innan jag aker hem till familjen. Sa, jag behover nagonstans att slagga for tva dagar. Sluta kivas, jag vet att ni alla vill vara den utvalda och att livet ar orattvist. Tyvarr ar det bara en person som kan fa aran att ha mig hos sig i tva natter.

Vad mer.. Jag har varit pa min tredje healingsession. O nu borjar jag verkligen marka saker. Forut har det bara varit fysiska tecken men nu marker jag att mina tankar har andrats och att jag ser annorlunda pa saker.

Nu verkar det som samtalet borjar tystna ute i vardagsrummet, vilket betyder att jag maste sluta. Men, kommentera/ maila den som kan ha mig inneboende nar jag kommer till Skane.

Healersession numero dos

Igar var jag pa min andra healingsession. Gick till pa samma satt som tidigare: jag lag ner, andades och han satt bredvid och stottade min energier. Den har gangen skakade jag inte sa mycket, nastan inget alls. Istallet fick jag dels ont i kroppen, i axlarna, ryggen och brostkorgen och dels var det en underlig/ obekvam kansla. Gar inte att benamna, det var snarare som energier som kandes i kroppen under tiden de forsvann. Efterat var jag otroligt yr och hela huvudet snurrade sa fort jag rorde pa mig. Tog mig sakert en kvart innan det forsvann sa att jag kunde sta upp utan att falla omkull.
Resultatet av det den har gangen blev att jag fick kontakt med min inre rost (jag antar att det ar det iaf, jag har aldrig varit i kontakt med den tidigare sa jag vet inte hur det kanns). Sa nu kan jag ha en kommunikation med mitt inre. Hur coolt ar inte det :)

Jag maste beratta om Igor igen. Han ar sadan kaffedrickare att han for nagra dagar sedan tog en overdos och behovde klippa av toppen pa den genom att dricka ortte med tre tepasar i. :) Han berattade om en snubbe som jobbade pa samma stalle som honom tidigare, och han anvande droger till allt. Han startade morgonen med kaffe, en cigarett och ett glas whiskey. Sen behovde han jobba, da snortade han lite kokain. Lunch, en joint for att komma ner, jobba igen= annu en lina kokain och kvallen avslutades med heroin for att lugna ner sig. Bortsett fran att det ar tragiskt ur en realistisk synvinkel sa tycker jag det ar valdigt roligt :)
Dessutom ar Igors bestamda uppfattning att om man har dalig karma kommer man aterfodas som engelsman eftersom de maste ata Marmite pa sina smorgasar. (For er som inte vet vad Marmite ar sa ar det gjort av biprodukter (jastextrakt) fran oltillverkning. Smakar, milt sagt, valdigt ackligt).

Jag tror ocksa att jag kan ha funnit en felande lank, men jag ar inte riktigt saker pa mellan vilka arter an. Ett av djuren har var nog tankt att fodas som en hund (hon ser iaf valdigt mycket ut som en ljus labrador), men ar tjock som en gris och later som en dinosaurie. Igor (uppenbarligen min nya bff eftersom jag pratar sa mycket om honom) kallar henne inte ens vid namn utan sager kort och gott "puerco" (gris) till henne. Haha!

Just det, apropa bilder. Till er besvikelse och min lattnad upptackte jag att jag inte fick med nagan overforingssladd till kameran. Inga bilder med andra ord.

Nya manniskor, nya kunskaper

Jag har nu bytt gard men befinner mig i samma omrade, fagelvagen ar det antagligen bara nagra km fran min forra gard. Har ar det sa otroligt mycket battre. Det ar tva andra wwoofare som ar trevliga (en tysk tjej och en polsk snubbe), min vard ar fantastisk, vi far tre mal mat om dagen som smakar super (plus dessert de flesta dagarna. Perfekt for mina tendenser att overata for att dova :))). Jag bor med den polska snubben, Igor, i en lagenhet som min vard hyr for wwofare. Den ligger bara 5 min fran garden sa det ar perfekt.
De tre senaste dagarna har vi skordat oliver, vilket inte alls ar sa hemskt som min syster Helene ville gora gallande. Sjalvklart kanns det i axlarna men det ar knappast sa att jag forbannar allt vid 12-tiden och onskar att tiden skulle ga snabbare.
Oliverna far bara vara hogst 3 dagar gamla innan de kors till kvarnen, sa imorrn ar jag ledig for det ar bara Igor som behovs for att folja med. Sa da ar det dels traff med life guiden pa morgonen, och sen har jag en till healingsession pa kvallen.

Jag maste beratta om Igor. Han ar sa otrolig och det gar att lara sig sa mycket av honom. Han har kommit i the state of love dit jag vill (vilket ar valdigt bra gjort med tanke pa att han bara ar 26 ar, for de flesta tar det ju sitt tag att na dit). Sa han accepterar allt och alla helt, for det ar sa livet ar. Vad som an hander ar det det som hander, det finns inget han kan gora nagot at det. Vill hans partner vara otrogen, ja da ar det sa. Han kan inte bestamma over nagon annan for nar han valjer att vilja andra pa den andra sa ar det inte karlek langre. Karlek ar motsatsen till att vilja aga den andra, man maste lata den andra gora sina val. Oavsett vilka det ar och vad man tycker om det.
Det ar sa larande att kunna se hur man kan reagera pa saker, att allt inte maste vara som man lart sig att det ska vara.

Jag har bestamt mig for att testa en ny sak: raw food. Jag har hort sa mycket bra om det och jag fick lana en bok av en snubbe som ar super. Jag vet inte vad det ar men det klickade lite halvt, sa jag vill testa det. Kanske inte blir forran jag kommer hem (om jag inte hittar nan host som ar raw food:are) eftersom det ar lite svart att krava raw food av "normalatare".

Healing

Jag har just kommit tillbaka fran en healingsession. Jag hade inte sa stora forvantningar och tvivlade halvt ocksa for jag har blivit besviken tidigare nar det galler sant har. Men jag var fortfarande nyfiken och kunde inte sta emot att boka en tid. O jag kan saga att det gav utdelning.
Vi borjade med att ga igenom lite hur jag haft det tidigare; vad har jag varit med om, hur var min barndom,  hur skulle jag vilja att mitt liv skulle se ut. Efter det la jag mig pa "sangen" och han bad mig att blunda. Han sa att genom andning kan man komma at valdigt mycket och fixa till valdigt mycket, sa han instruerade mig att jag skulle andas in djupt for att sedan pusta ut/ slappa ut det med en suck, och upprepa direkt igen. Inte meditationsandning med andra ord. O allt eftersom jag gjorde det borjade det handa grejer. Jag borjade skaka som om jag fros, och efter ett tag borjade jag frysa ocksa. Han la pa mig en tjock ullfilt men fortfarande skalvde hela overkroppen, jag hackade tander och stundtals skakade aven benen, bade av "sig sjalvt" och av att jag fros. Min andning var fortfarande kraftig utan att ha blivit hyperventilering. O sen, fran ena andetaget till nasta sa slutade jag skaka. Hela kroppen blev lugn och min andning blev lugn av sig sjalv. Jag lag sa ett tag och andades tills tanderna borjade skallra av sig sjalvt igen och andningen blev tyngre och annu en gang borjade jag skaka och frysa. Den har gangen varade det inte lika lange och precis som forra gangen slutade det fran det ena andetaget till nasta.
Under hela den har tiden satt han fysiskt bredvid mig och holl en hand pa min panna. Det var allt. Andningen och jag sjalv gjorde allt jobb. Efterat sa han att han finns dar lite som en barnmorska, hjalper mig att klara ut det sjalv. Vad jag forstod det som hjalpte han till att stotta mig medan energierna gick ur kroppen pa mig, lite som att energierna gick igenom honom ocksa och darfor vet han vad jag gar igenom och var jag behover stod. Tydligen var det jag fick ur mig radsla. Jag vet inte specifikt for vad, men att det finns en hel del radsla att fa ut rader det ju inget tvivel om.
Dessutom, ni som har glasogon, fundera pa nar ni fick synfel. Enligt hans erfarenhet beror synfel pa nagot som har hant oss och det satter spar/ ar kroppens satt att hantera det. Sjalv fick jag mitt nar jag var runt 15, alltsa nar mina foraldrar skiljde sig. Det ni.

Jag har fatt en cdskiva med visualiseringsovningar som jag ska gora, och antagligen ska jag dit igen (egen begaran, inte en rekommendation fran honom).

Fortsattning foljer...

Universum/ Gud/ Moder Jord/ Den inre kraften...

... kalla det vad du vill men saker ror pa sig. I ratt riktning. Typ precis dit jag vill.
Jag hade mitt samtal med life guiden (Cathy) alldeles nyss, o det visade sig att det blev mer an bara ett samtal. Men vi kan starta fran borjan. Hon forstod hur jag kande med ekorrhjul och att do inombords av att befinna sig i det. Hon hade samma syn pa att saker borde vara i harmoni med varandra, att ridning te x inte ska vara ett maktutovande utan ett equal partnership.Vilket kandes bra, da var jag pa ratt spar. Sa vi pratade lite om hur det sag ut just nu, att jag jobbade pa en gard men inte behovde gora sa mycket mer an ta in och ut hastar, mocka och att resten av tiden var jag ledig. Sa hon undrade om jag var ensam dar och det ar jag ju pa satt och vis eftersom Sedek inte ar den mest sociala typen av sig, och aven om jag inte vantrivs av det sa ar det ju otroligt mycket roligare att ha manniskor omkring sig. O da kom hon pa idén att ringa sin granne som ar wwoofing host och som har folk runt omkring sig, PLUS att hon ar inne pa hela andlighet och homeopati-delen. O gissa vad, hon kan ta emot mig! Sa nasta mandag lamnar jag Sedek och aker nan mil norrut och borjar skorda oliver, lar mig mer homeopati, healing och andlighet. Jag vet inte hur lange jag kan stanna, men det marker jag. Cathy bor bara nagra  minuters gangvag darifran och vi ska dels fortsatta traffas for nagra sessioner och hon ska lara mig nagra ovningar i att lara sig kommunicera med sitt inre. Dels funderar hon pa att starta upp en healinggrupp senare som jag garanterat ska var med pa.

Pa fredag ska jag dessutom till en annan healer, jag vet inte riktigt vad jag vill ha hjalp med men jag vill testa sa vi far se vad som hander. Det finns garanterat nat att grava upp o arbeta med :)

Jag brukar traffa en aldre man pa vagen till stan, han vaktar en asna utanfor sitt hus. Han vet att jag inte forstar spanska men det hindrar honom inte fran att prata om bade vader, vind och vad som hander i bygden. Jag forsoker hora om han sager nagot av de atta ord av spanska jag kan, och hittills har han sagt "imorgon" och pekat bortat vagen, "fem" och verkat mena nar han var liten, "bra" och "tack". Fordelat pa tre dagar. Inget storre sammanhang i samtalet alltsa :) Men det ar trevligt i alla fall.

Inspiration?

Jag hade hoppats att den har bloggen skulle innehalla lite mer inspiration an den gor just nu. Men jag har inte kommit pa nagot inspirerande att skriva. Dagarna gar sin gilla gang, jag har inte hittat nagon ny gard an. Jag funderar, kanner karlek och strak av hur livet ska kannas, hur enkelt allt egentligen ar. Daremellan kanns saker som vanligt, jag gosar med hundarna (vi har fatt tva hundar till som Sedek ska passa over vintern), tittar pa nar de leker, halsar pa hastarna och laser. Imorgon ska jag till en life guidance-kvinna. Alla funderingar pa livet och hur jag vill att det ska se ut tankte jag diskutera med henne. Hon ar ocksa inne pa det alternativa sa det kommer inte bli ett "klipp dig och skaffa dig ett jobb"-svar nar jag fragar om healing och andlighet.

Jaa, sa mycket mer finns det inte att saga just nu. Det ar varmt och jag ater frukost ute pa verandan varje dag. Det kommer tva svenska wwoofare pa lordag, tankte att jag stannar tills dess och sager hej iaf.

Andringar

Jag har haft en syn. En afrikansk shaman kom till mig i drommen och visade mig vagen. Jag maste ge mig ut pa en langre resa, hitta en man vars ogon ser mer an vi allihopa tillsammans. Jag tackar for att ni last min blogg, men nu kommer jag inte langre vara tillganglig pa detta ytliga satt. Jag far inte kanna mig bunden till livet sa som vi kanner det, jag maste vara beredd att slappa allt.

Eller na, kanske inte riktigt. :) Men vad som ar sant ar att jag ska byta gard. Efter funderande, overvagningar, efterkannande vad som egentligen ar sant, sa har jag kommit fram till att det har inte ar ratt stalle. Jag har arbetat pa gard tidigare, jag kan det har livet. Jag akte ner for att lara mig ett annat synsatt, lara mig andra saker. Jag kommer inte fa det har. Sa nu satsar jag pa att hitta ett sa flummigt stalle det bara gar, med mycket manniskor, meditation, yoga, alternativmedicin, energier, you name it. Jag vill verkligen rota ner mig i det, veta mer. Jag vill ha nagot att ta med mig hem. (Sen kan vi ha vadslagning hur lang tid det kommer ta innan inlagget "det ar jobbigt har ocksa" kommer. :) For det kommer komma. Men gud vad skont det ar efterat nar saker stillar sig och man borjar se klart, de erfarenheterna vill man inte vara utan.)

Vilket fall som maste jag stanna har ytterligare 5 dagar minst for Sedek forsvinner till Frankrike idag. Ska halsa pa sin mamma. Sa det ar jag, katterna, hunden och hastarna som har stallet for oss sjalva.

Ar pa internetcafé inne i stan nu, sa jag tankte spendera resterande halvtimmen pa att utforska lite till. Sen maste jag tillbaka.

Sla hal pa myten om resandets fluffiga rosa moln. Bland annat.

Nu duggar inlaggen tatt. Det ar sa mycket tankar som virvlar omkring, sa mycket att beratta och sa lite som kommer ut nar man val satter sig ner for att skriva.

Jag ska kanske borja med att forklara hur saker hanger ihop. Thomas bor inte har, han har en lagenhet i Schweiz men han kommer ner hit med jamna mellanrum. Nasta gang blir i december. Sa darfor ar det bara jag och Sedek har, Dan (den andra wwoofaren som stannade over) har akt tillbaka till sin gard idag.

Dagarna har hittills borjat med att man gar upp, slapper ut hastarna, och ger bade dem, katterna och hunden vatten och mat. Efter det har det de har tva dagarna inte hant nagot mer. Sedek gar tillbaka till sitt sovrum och sover vidare/ tar det lugnt och jag ar uppe. Har tittar runt pa garden, hangt med hastarna, last, sovit middag, last lite till. Ofta sitter jag pa verandan ett tag men bada dessa dagar har det verkligen blast sa framat eftermiddagen kryper jag ner i sangen istallet. Enda varma stallet jag har hittat. Eftersom jag befinner mig i sodra Europa ar det ett stenhus jag bor i, utan isolering och fonster och dorrar som skakar i vinden.
Just nu bor jag i vardagsrummet for varmen i husvagnen (dar planen ar att jag ska sova) har inte slagits pa an, en gasflaska fattas for att fa igang den.

Det jag menade med rubriken pa inlagget ar synen av hur latt det verkar vara att befinna  sig utomlands pa nagot annat an semester. Innan jag gjorde min forsta langre utlandsvistelse verkade det precis sa. Manniskor akte utomlands, trivdes och hade bara goda saker att beratta under tiden och nar de kom. Jag vet fortfarande inte hur det ar for alla andra, men jag kan anta att de har samma kanslor som jag. Det ar namligen inte sa latt. Det ar jobbigt, det ar mycket att vanja sig vid; saker ar inte som hemmavid, det ar nya manniskor, nya rutiner och ett nytt sammanhang dar man ska forsoka passa in. Det ar svart och tar energi att hitta sin roll i den nya miljon. Tankarna pendlar snabbt mellan ytterligheter; fran att trivas med att inte gora nagot till att bli rastlos. Fran att kanna sig utanfor med Sedek och Dan till att kanna gemenskapen. Tilltro att saker kommer ordna sig till att resan inte kommer ge mig nagonting. Man testar nya tankar hela tiden: ska jag aka vidare? Vad soker jag? Jag saknar dem dar hemma. Jag stannar kvar. Jag forsoker hitta ett lugn. Jag vill hitta pa saker.
Allt det har ar inte tecken pa att jag ar fel ute, det ar bara en del av tankegangen for att hitta min roll som jag sa tidigare. Genom att testa varje tanke och pendla mellan ytterligheter hittar jag till sist min vag och det som kanns ratt for mig. Kanske har, kanske pa ett annat stalle.

Lite av det svara ar ocksa att bestamma sig vad jag vill lara mig, vad ska jag lara mig? Det finns sa otroligt mycket att lara sig om sig sjalv i hela tiden, hur valjer man vilken situation jag vill befinna mig i? Hur vet jag att vad som ar ratt for mig? Aven det ar ett bra tillfalle for att lara sig om sig sjalv, och att lara sig att lita och lyssna pa kanslan som finns dar nagonstans.
Kanske ar det nar den inte finns dar som det ar nagot problem? Eller tror man att den inte finns dar nar den i sjalva verket finns overallt men man inte lagger marke till den for den blivit en del av ens vardag? Ar det tankt att kanslan ska finnas dar hela tiden, eller kan den tystna? Och vad betyder det i sa fall? Att man ar fel ute? Det ar min spontana tanke pa det.

Jag ar har

Det blir ett inlagg utan de svenska sista bokstaverna, men jag litar pa att ni forstar i alla fall. :)

Nu ar jag i Spanien, kom hit sent igar kvall. Da borjade vi med att aka till naturligt varma kallor som finns uppe i bergen. En kvinna bor dar bredvid i nagot som ser ut som ett provisoriskt lager men som varit hennes hem sedan i mars. Sedek (han som har garden) kanner henne pa nagot vis sa vi stannade efter badet och kom inte darifran forran halv fyra pa morgonen. Men vi var inte hemma pa garden forran halv sex for vi skulle lamna av andra wwoofare som bor pa en gard i narheten plus att vi skulle hamta vatten fran en kalla med superrent vatten. Idag blev det darmed sovmorgon idag.
Utover det har det inte hant mycket idag, en slo dag med lasning o socialiserande. En wwoofare fran samma gard som de andra foljde med hem sa vi har varit tre personer har idag.

Allt kanns i alla fall valdigt bra och det ar ovanligt att kunna prata energier, reinkarnation och veganism utan att bli klassad som hippie. (Aven om det saklart ar det vi ar ;)). Bade Sedek och den andra snubben ar typ nykterister ocksa, vilket aven det ar en ovanlig och skon upplevelse. Allt ar valdigt naturligt och oppet och det kanns lite som att man ar inne i ganget fastan man bara kant dem i 18 timmar.

Det ar skont att vara pa landet ocksa, det kanns som sjalen ar fri pa ett annat vis an i civilisationen och stan. Den kan breda ut sig hur den vill utan att krocka med vare sig hoghus eller villaomraden.

Allt kanns darfor bra, aven om jag forsoker att inte gora mig nagra forvantningar for hur det kommer att bli. Det ar skonare och mer spannande om man lamnar allting oppet och bara funderar pa situationen nar den uppkommer. Inte pa situationer som kanske kommer att intraffa och hur jag da ska reagera.

Funderingar kring bloggen

Första inlägget.. Jag hade tänkt att jag skulle vänta med att skriva. Så att jag skulle verka cool och sofistikerad och inte för angelägen. Måste lära mig acceptera att cool och sofistikerad inte är jag. Jag är väldigt angelägen och på. Det är inte nödvändigtvis en dålig sak. Eftersom det är jag kan det ju inte vara en dålig sak. Alla saker som är jag är bra, eftersom det är jag.

Hur som helst, jag fick inspiration att skriva. Vill berätta hur jag ser på den här bloggen och vad du kommer hitta här.
Jag vill vara personlig utan att bli privat (tror jag, det kan hända att jag omvärderar det senare). Vilket leder mig till nästa sak, jag kommer inte vara konsekvent. Jag kommer säga en sak ena gången för att sedan ändra mig två inlägg senare. Men det är så det ska vara. Bloggen kommer nog finnas till lika mycket för mig som för er. Jag tänker bäst när jag skriver ner saker och därför kommer vissa inlägg vara ett sätt för mig att reda ut tankar och ståndpunkter. Jag kommer posta dem på bloggen för att andra kanske kommer ha nytta av dem. Kanske föder det tankar hos någon, kanske överdriver jag min påverkan, jag kommer antagligen aldrig få reda på någotdera. Men jag vill posta de inläggen, därför gör jag det.

Även om jag gärna skulle säga att jag kommer försöka med nästa sak så vet jag att det kanske inte kommer bli så alla gånger. Inläggen kommer därför innehålla tankar jag inte utvecklar helt, för de är så självklara för mig att jag inte reflekterar över att någon annan kanske inte förstår eller hänger med. Har insett att jag har sådana tendenser ibland. Fråga därför gärna, det kan mycket väl finnas mer bakom än det verkar.

Nu när jag skriver ner det här kan jag få en flash av hur otrolig självcentrerad man är. Jag lägger ingen värdering i det, bara tänker på hur bra man klarade sig innan bloggens tid. Även om det tekniskt sett kanske revolutionerat, jag menar försök förklara fenomenet för någon på 40-talet, så är det knappast så att vi alla har höjts en medvetandenivå och mår bättre än vi gjorde för 30 år sedan.
Jag läste en bok för inte så länge sedan där den här meningen fanns med: "Vi vet alla om att yttre ting inte ger oss lycka, så hur kommer det sig att vi alla springer omkring och fortsätter låtsas som det inte är sant?". Det kanske är så att vi inte vet om det. Bara för att någon har sagt att så är fallet betyder inte det att vi fullt och helt tror på det. För vi har inte upplevt att det skulle stämma.