Som ni alla märker så är jag inte en sån flitig bloggare. Och jag kommer bli en än mindre flitig sådan nu för det här blit sista inlägget.
Tidigare så har det varit mycket av en reseblogg, o även om jag inte skrivit så ofta har det ialla fall blivit lite då o då. Men nu, efter jag lämnade Sverige, så är det här inte en resa längre. Det är mitt liv. O jag skrev inte blogg om mitt liv i Sverige och mitt intresse för det har inte ändrats. Så det här blir sista inlägget för bloggen.
En sista kort uppdatering kan ni få. Vi är fortfarande i Frankrike och kommer stanna här över vintern. Pengar tjänas med en cittra som vi köpte i Sverige innan vi åkte. Så med den spelar vi utanför mataffärer o det klarar vi oss bra med för att vara vinter i en liten fransk stad.
O för att knyta ihop säcken med hur jag började bloggen för över ett år sedan. Då letade jag efter något, vissa saker av det hade jag letat i flera år (vad ville jag egentligen med livet) och andra saker var nyare (det måste finnas ett annat sätt att leva). När jag ser tillbaka så har jag hittat allt jag letade efter. Det är häftigt att tänka på det, och många frågor har fått sina svar under senaste året. Jag är nöjdare än jag trodde det gick att vara med livet och jag skulle inte vilja byta det mot något annat.
Sista tips på filmer om någon är intresserad av mina tankar och inte kan förstå hur jag kan välja att leva mitt liv på det är viset:
www.Zitgeistmovie.com
http://www.youtube.com/watch?v=H70kaRvVeUs&feature=player_embedded
Om någon vill ha semester, annorlunda jobb (druvplockare te x :)) eller på annat vis en utlandserfarenhet så får ni gärna kontakta mig. Jag ska göra vad jag kan för att hjälpa till.
Kärlek till er. Kom ihåg vilka vi är. Det är när vi glömmer bort att vi är varelser vackrare än ord kan beskriva som helvetet börjar.För helvetet är inget annat än att leva i rädsla.
Kramar Therese
söndag 29 januari 2012
tisdag 20 december 2011
Snabbt inlägg
Snabbt inlägg: Vi drog från Sverige tidigare än vi hade väntat oss. Vi hittade inget jobb och vi klarade inte Sveriges byråkrati och fyrkantighet längre. Så vi köpte en bil oh tog vårt pick och pack o drog till Frankrike. :) Vi stannar hos de som vi var hos för vindruvplockningen i höstas. Vi försöker hitta jobb runtomkring och samtidigt spelar vi cittra utanför mataffärer. (Vi hittade en typ av cittra i second hand hemma, så den köpte vi o tog med. O vi har stämt den o den kan spelas utan förkunskaper. Låter bra hur man än spelar.) Så den håller oss igång rätt så bra faktiskt, vi har bara gjort det i två dagar än så länge men so far so good.
Jul för er som undrar: inte så mycket firande. Jag blir förvånad varje gång jag kommer på att det ju är julafton snart. Så inget sentmentalt där. Det blir nog som en vanlig dag.
Planerna framöver är som alltid lösa. Ingen vet, vi vill till spanien men när det händer vet ingen. Den som lever får se :)
Jul för er som undrar: inte så mycket firande. Jag blir förvånad varje gång jag kommer på att det ju är julafton snart. Så inget sentmentalt där. Det blir nog som en vanlig dag.
Planerna framöver är som alltid lösa. Ingen vet, vi vill till spanien men när det händer vet ingen. Den som lever får se :)
söndag 20 november 2011
Falla i fällan
Jag vet att när jag började fundera på världen och mig själv och andra sätt att se på saker och läste böcker om ämnet så berättade aldrig författarna hur ofta de föll och fick resa sig, utan allting verkade alltid så perfekt. De hade gått igenom kriser men inget sas om hur mycket de fick kämpa. Det fick mig att fundera på om jag var dum som inte klarade av det på ett bräde, som inte lyckades hålla allting i styr utan föll gång på gång. Så jag tänkte att om jag fortsätter den här inre resan så vill inte jag bli en sån som verkar så perfekt. Jag vet inte hur jag lyckats med det, kanske mer perfekt än inte perfekt. Så, jag tänkte ägna ett inlägg åt den icke-glamorösa sidan av allt.
Så: Jo, det är ett ständigt jobb att fortsätta utvecklas. Jo, jag faller från den vägen jag vill gå flera gånger om dagen (fortfarande). Yes, det är sant att jag gör kvantumhopp i medvetandet, kommer på saker (som oftast hamnar på bloggen) och sen hamnar jag tillbaka dit jag var innan och kan vara precis lika stressad, vilja överäta (och gör det), bli irriterad. Jag går inte runt i något sort medvetanderus utan är istället oftast väldigt mycket inte i nuet. Jojomän, jag kan sjunka ner i offerrollen rätt så bra och har tillbringat en stor sammanhängade del där.
Jo, jag jämför mig med andra. Nej, det känns inte alltid som jag kommit någonstans utan jag är precis lika liten som jag var när jag startade. Yes, jag har mindervärdskomplex när jag möter vissa människor (speciellt såna som verkar mer andligt utvecklade än mig.) (Vilket jag för övrigt vet på ett logiskt plan att det inte går att vara mera eller mindre andligt utvecklad, vi är bara olika. Men det är inte alltid det jag ser med hjärtat). En stor del av tiden går ut på att veta logiskt att det finns ett annat synsätt (för att man har upplevt det i stunder) men inte tro på det med hjärtat.
Hemligheten tror jag är att fortsätta. Alla människor har det här med att falla. Det är inte en dålig sak, det är så man tränar.
Och det har blivit mycket mycket bättre för mig, min osäkerhet är inte alls lika stor (vilket jag har fått mycket träning och bekräftelse på genom att vistas med familjen. Oj vad olika åsikter vi har. Och oj vilken bra träning det är att hålla fast vid sina åsikter och inte böja sig av rädsla för att andra ska ogilla en). Men det är fortfarande jobb. Det är hårt jobb, men inte tråkigt. Resultatet jag får (i form av att mer och mer inse med hjärtat hur världen verkligen är funtad (en väldigt väldigt vacker plats)) är värt allting. Jag faller flera gånger om dagen, men jag bestämmer mig också för att resa mig flera gånger om dagen. Och varje gång man reser sig blir det lite lättare till nästa gång.
Det handlar om att komma ihåg att det finns något utöver, komma ihåg känslan man hade när allting kändes så bra, fortsätta påminna sig om sin egen sanning.
Så: Jo, det är ett ständigt jobb att fortsätta utvecklas. Jo, jag faller från den vägen jag vill gå flera gånger om dagen (fortfarande). Yes, det är sant att jag gör kvantumhopp i medvetandet, kommer på saker (som oftast hamnar på bloggen) och sen hamnar jag tillbaka dit jag var innan och kan vara precis lika stressad, vilja överäta (och gör det), bli irriterad. Jag går inte runt i något sort medvetanderus utan är istället oftast väldigt mycket inte i nuet. Jojomän, jag kan sjunka ner i offerrollen rätt så bra och har tillbringat en stor sammanhängade del där.
Jo, jag jämför mig med andra. Nej, det känns inte alltid som jag kommit någonstans utan jag är precis lika liten som jag var när jag startade. Yes, jag har mindervärdskomplex när jag möter vissa människor (speciellt såna som verkar mer andligt utvecklade än mig.) (Vilket jag för övrigt vet på ett logiskt plan att det inte går att vara mera eller mindre andligt utvecklad, vi är bara olika. Men det är inte alltid det jag ser med hjärtat). En stor del av tiden går ut på att veta logiskt att det finns ett annat synsätt (för att man har upplevt det i stunder) men inte tro på det med hjärtat.
Hemligheten tror jag är att fortsätta. Alla människor har det här med att falla. Det är inte en dålig sak, det är så man tränar.
Och det har blivit mycket mycket bättre för mig, min osäkerhet är inte alls lika stor (vilket jag har fått mycket träning och bekräftelse på genom att vistas med familjen. Oj vad olika åsikter vi har. Och oj vilken bra träning det är att hålla fast vid sina åsikter och inte böja sig av rädsla för att andra ska ogilla en). Men det är fortfarande jobb. Det är hårt jobb, men inte tråkigt. Resultatet jag får (i form av att mer och mer inse med hjärtat hur världen verkligen är funtad (en väldigt väldigt vacker plats)) är värt allting. Jag faller flera gånger om dagen, men jag bestämmer mig också för att resa mig flera gånger om dagen. Och varje gång man reser sig blir det lite lättare till nästa gång.
Det handlar om att komma ihåg att det finns något utöver, komma ihåg känslan man hade när allting kändes så bra, fortsätta påminna sig om sin egen sanning.
onsdag 26 oktober 2011
Flyttat
Det blev flytt i slutändan. För drygt en vecka sedan åkte vi hem till morsan och kan bo hos henne ett tag. Så nu söker vi jobb för fulla muggar och det ger resultat. Igor har haft ett erbjudande men det behövdes starta företag i slutändan och vi får se vad som händer med det. Själv har jag kanske chans på en praktikplats, jag ska höra med AMS vad de säger.
Annars är allting bra. Det känns helt fantastiskt att vara vid liv, har ni tänkt på det? Vilken otrolig chans det är att vara vid liv, vilka möjligheter det ger. Det finns ju hur mycket som helst att uppleva och göra, och allting är mitt om jag väljer det. Vem kan klaga på kroppens utseende när den möjliggör min vistelse på jorden? Det räcker hur långt som helst, att jag faktiskt har ett transportmedel här nere så att jag kan göra allt jag vill. Hade jag bara varit en själ te x hade jag inte kunnat göra nånting nere på jorden, bara flutit omkring. Men nu kan jag röra mig dit jag vill, göra vad jag vill. Vad spelar det för roll hur kroppen ser ut? Den är i slutändan bara ett medel för vistelsen på jorden, och den gör sitt jobb otroligt bra!
O dessutom, vad spelar det för roll vad som hände i barndomen? Alla trauman och svårigheter man gått igenom. Det går att jobba bort dem, det är ingen omöjlighet att bli fri från dem. Och det är ett litet pris att betala för att överhuvudtaget få vara här nere på jorden, att få uppleva allting. Man har ett liv, ett alldeles eget liv att göra precis vad man vill med. Den chansen är fantastisk, helt otrolig. För man är fri, oavsett vad man tycker och tror så är man i slutändan fri. Det är mitt liv, jag gör vad jag vill med det. Man har inga skyldigheter till någon annan, den andra personen är också ett liv och har samma möjligheter som mig att vara fri om den väljer det. Det finns ingen som kan skada dig i längden om du inte själv väljer det. Du kan välja att jobba med händelsen och bli kvitt den. Valet ligger i dina händer, du har full kontroll och är fullt ansvarig. Ingen annan. Och vad alla runt omkring dig än säger, fortsätt. För det går, det går att bli fri. När man väl tar fullt ansvar för sitt liv finns det ingenting som kan stoppa en, ingenting.
Annars är allting bra. Det känns helt fantastiskt att vara vid liv, har ni tänkt på det? Vilken otrolig chans det är att vara vid liv, vilka möjligheter det ger. Det finns ju hur mycket som helst att uppleva och göra, och allting är mitt om jag väljer det. Vem kan klaga på kroppens utseende när den möjliggör min vistelse på jorden? Det räcker hur långt som helst, att jag faktiskt har ett transportmedel här nere så att jag kan göra allt jag vill. Hade jag bara varit en själ te x hade jag inte kunnat göra nånting nere på jorden, bara flutit omkring. Men nu kan jag röra mig dit jag vill, göra vad jag vill. Vad spelar det för roll hur kroppen ser ut? Den är i slutändan bara ett medel för vistelsen på jorden, och den gör sitt jobb otroligt bra!
O dessutom, vad spelar det för roll vad som hände i barndomen? Alla trauman och svårigheter man gått igenom. Det går att jobba bort dem, det är ingen omöjlighet att bli fri från dem. Och det är ett litet pris att betala för att överhuvudtaget få vara här nere på jorden, att få uppleva allting. Man har ett liv, ett alldeles eget liv att göra precis vad man vill med. Den chansen är fantastisk, helt otrolig. För man är fri, oavsett vad man tycker och tror så är man i slutändan fri. Det är mitt liv, jag gör vad jag vill med det. Man har inga skyldigheter till någon annan, den andra personen är också ett liv och har samma möjligheter som mig att vara fri om den väljer det. Det finns ingen som kan skada dig i längden om du inte själv väljer det. Du kan välja att jobba med händelsen och bli kvitt den. Valet ligger i dina händer, du har full kontroll och är fullt ansvarig. Ingen annan. Och vad alla runt omkring dig än säger, fortsätt. För det går, det går att bli fri. När man väl tar fullt ansvar för sitt liv finns det ingenting som kan stoppa en, ingenting.
fredag 7 oktober 2011
I Sverige
Ja, uppdateringar är inte riktigt jag som vi alla märker. :) Vi klarade liftningen utan problem, i slutändan kom vi till Rödbyhavn via färjan onsdag kväll förra veckan och vi tog vi tåget sista biten upp till Köpenhamn och över till Sverige. Där fick vi sova hos Anna för en natt innan vi fick rummet i Malmö på torsdag.
Så där är vi nu alltså, i Malmö, på Möllan. Vi har ett rum i en jättefin lgh med en bra värd. Vi söker jobb men börjar fundera om Malmö kanske inte är bästa stället att hitta jobb. Om vi åker närmare familjen kommer vi dels kunna bo billigare och dels har vi kontakter som kan hjälpa oss hitta jobb. Å andra sidan kanske det inte finns så mycket jobb. Å tredje sidan kanske de jobb som finns i Malmö är helt översökta så man har ingen chans iaf. Vi funderar fram och tillbaka. Ytterligare ett annat argument för att komma närmare familjen är för att det är närmare naturen. Bo i lägenhet är okej för mig än så länge men Igor är inget större fan av att bo i en "kista utan möjlighet att gå ut" som han säger.
Det blir en snabb uppdatering, men ni får ett foto av oss på köpet. Enda fotot vi har av oss tillsammans, så ni har inte blivit undanhållna några. :) Det är från Spanien när vi jobbade med husrenovering hos kompisen vars land vi bodde på i slutet.
Så där är vi nu alltså, i Malmö, på Möllan. Vi har ett rum i en jättefin lgh med en bra värd. Vi söker jobb men börjar fundera om Malmö kanske inte är bästa stället att hitta jobb. Om vi åker närmare familjen kommer vi dels kunna bo billigare och dels har vi kontakter som kan hjälpa oss hitta jobb. Å andra sidan kanske det inte finns så mycket jobb. Å tredje sidan kanske de jobb som finns i Malmö är helt översökta så man har ingen chans iaf. Vi funderar fram och tillbaka. Ytterligare ett annat argument för att komma närmare familjen är för att det är närmare naturen. Bo i lägenhet är okej för mig än så länge men Igor är inget större fan av att bo i en "kista utan möjlighet att gå ut" som han säger.
Det blir en snabb uppdatering, men ni får ett foto av oss på köpet. Enda fotot vi har av oss tillsammans, så ni har inte blivit undanhållna några. :) Det är från Spanien när vi jobbade med husrenovering hos kompisen vars land vi bodde på i slutet.
söndag 25 september 2011
On our way
Sitter på ett cafe utefter motorvägen i Belgium. Vi är på väg till Sverige. :) Eftersom vi inte lyckats få ihop så mycket pengar som vi hade hoppats på i druvplockningen så prioriterar vi inte buss utan liftar oss fram.
Så vi startade igår vid lunch från Perpignan. Första sträckan hade vi faktiskt planerat och från en hemsida ordnat lift med en privatperson som skulle till Paris. Så igår kväll vid 21-tiden kom vill till en stor tankstation utanför Paris. Där övernattade med våra sovsäckar och liggunderlag i en liten dunge vi hittade. Kl 9 i morses började vi lifta, och vid 12-tiden hade vi napp med en fransman som skulle till Lille. Så vi fick lift med honom ända till belgiska gränsen och det är där vi är nu. Vi kommer antagligen försöka ta oss till Bryssel idag och väl där övernatta och ta oss vidare imorgon.
Det är en kort uppdatering om läget. Vi har rum i Malmö från den sista september så vi har en vecka på oss att lifta. Det är gott om tid.
(Mamma: Nej, du behöver inte ringa. Jag blir inte våldtagen på vägen och vi är ok. ;))
Så vi startade igår vid lunch från Perpignan. Första sträckan hade vi faktiskt planerat och från en hemsida ordnat lift med en privatperson som skulle till Paris. Så igår kväll vid 21-tiden kom vill till en stor tankstation utanför Paris. Där övernattade med våra sovsäckar och liggunderlag i en liten dunge vi hittade. Kl 9 i morses började vi lifta, och vid 12-tiden hade vi napp med en fransman som skulle till Lille. Så vi fick lift med honom ända till belgiska gränsen och det är där vi är nu. Vi kommer antagligen försöka ta oss till Bryssel idag och väl där övernatta och ta oss vidare imorgon.
Det är en kort uppdatering om läget. Vi har rum i Malmö från den sista september så vi har en vecka på oss att lifta. Det är gott om tid.
(Mamma: Nej, du behöver inte ringa. Jag blir inte våldtagen på vägen och vi är ok. ;))
fredag 9 september 2011
Fundera ett varv till
Visste ni att USAs centralbank till viss del är privatägd? Så när USAs regering vill ha pengar lånar de från centralbanken (med ränta såklart.) Första slutsaten: Centralbanken (och därmed privatägda banker som äger centralbanken) tjänar pengar när regeringen lånar pengar.
Vad är den mest luckrativa business du kan vara i? Mitt svar: krig. Du går in i ett krig för att vinna och du försvarar ditt land för att vinna. Krig kostar pengar. Så när USA är i krig och behöver pengar, var får de dem ifrån? Centralbanken. Som vi har sett tjänar pengar när regeringen lånar. Andra slutsaten: Centralbanken (och därmed privatägda banker som äger centralbanken) tjänar på att USA är i krig eftersom de gör stora pengar på det.
Måste vara perfekt att vara på toppen. Tänk på det: du är bankägare, äger en del av USAs centralbank och varje gång USA är i krig tjänar du grova pengar.
Du stödde den sittande presidentens valkampanj och han vet att om han inte springer dina ärenden kommer det inte bli något mer stöd nästa valomgång. (Goldman Sachs stödde te x Obamas presidentkampanj med $1 013 091, JP Morgan: $808 799, Citigroup: $736 771, Morgan Stanley: $512 232. http://www.opensecrets.org/pres08/contrib.php?cid=N00009638 )
Slutsats: Presidenten kommer springa dina ärenden. Du tjänar pengar på att landet är i krig.
Som sagt, det måste vara fantastiskt att vara bankdirektör på toppen. Du måste inte investera i vapen och militär utrustning, för du har ett helt land i din hand. Bara peka åt vilket håll landet ska gå och vips, marionetten springer ditåt. Och du skrattar hela vägen till banken (alltså: ditt eget kontor)
Någon som på allvar tror att vi kommer utrota krig? Någon som på allvar tror att de som styr vill utrota krig?
Fler saker i samma ämne: Någon som tror vi kommer utrota sjukdomar när det finns företag som tjänar grova pengar på att i är sjuka?
Någon som tror att u-länder kommer utvecklas till i-länder när de är mer värda som de är? I-landet hjälper u-landet ekonomiskt, i utbyte kan i-landet kräva både diamant- och oljeresurser lite som de vill. Diamant- och oljeresurser som är u-landets viktigaste exportvara. Men hoppsan, nu kan de visst inte exportera det längre för i-landet har redan tagit vad de behöver. Bäst att låna mer pengar för att klara av allt.
Mycket smart. Allt medan vi skänker pengar och hoppas på en bättre värld.
Är det någon mer än jag som känner sig, om inte lurad så i alla fall inte fullt så säker längre på att det är de påstådda arabländerna som är problemet här i världen?
Ytterligare en fundering jag har. Hur ser logiken ut bakom att förbjuda cannabis medan datura och änglatrumpet kan odlas i trädgården? Datura och änglatrumpet är något av det giftigaste du kan ta, de ger en hallucinogenik tripp där du inte kan skilja verkligheten från hallucination. (Med "vanliga" halluciogena är du medveten att ormen du ser inte är riktigt, att trädet fortfarande är ett träd även om trädkronan ser väldigt mycket ut som en katt). Du befinner dig flera timmar i en värld som kan vara helt upp- och ner-vänd. Vissa har haft väldigt skrämmande upplevelser a´la monster som jagar en och du vet inte vad som är sant, vad som är hallucination.
En av Igors vänner från Portugal som testade datura var en erfaren halluciogenanvändare och han slutade med magpumpning och det tog ett tag innan var normal igen. Två andra jag har hört om blev aldrig riktigt sig själva efter en daturatripp. Båda växterna kan leda till döden om de överdoseras (något som te x cannabis aldrig haft ett enda rapporterat fall av). Bland schamaner i Sydamerika är det endast de mest erfarna som använder det. Tyck vad du vill om schamaner och växter (själv har jag ändrat åsikt sen min Ayaschaupplevelse men det är en annan historia), men det säger en del av hur starka de är.
Så, den som säger att de droger som är förbjudna är det för deras farlighet har inte sett hela bilden. Vad kan ligga bakom förbudet? Jag har inget svar på frågan men jag vet att min något naiva bild av att endast effekt och farlighet ligger bakom ett förbud är borta. Hade det varit sant hade jag inte sett datura över hela druvfälten här i Frankrike och min mamma hade inte haft en änglatrumpet på verandan.
Jag avslutar det väldigt långa inlägget med en vardaglig uppgift som jag har missat att säga på bloggen. Jag är sedan årsskiftet vegan (och har pga/ tack vare det gått ner 12 kg. Det har tagit mig ett tag att vänja mig vid mig själv). Dessutom sparar jag ut mitt hår efter ett vad med en kompis i Orgiva. Han klipper av sig sitt långa hår och jag sparar mitt. Det är nu ner till axlarna och mot alla odds gillar jag det.
Plus: Vi letar rum i Malmö. Vi har bestämt oss: vi åker till Sverige efter druvplockningen. (Nu kan ni dansa segerdans ;)) (Ni i Skåne, är det någon som vet ett ledigt rum? Lund kan övervägas också om det ser ut att bli svårt att hitta i Malmö)
Vad är den mest luckrativa business du kan vara i? Mitt svar: krig. Du går in i ett krig för att vinna och du försvarar ditt land för att vinna. Krig kostar pengar. Så när USA är i krig och behöver pengar, var får de dem ifrån? Centralbanken. Som vi har sett tjänar pengar när regeringen lånar. Andra slutsaten: Centralbanken (och därmed privatägda banker som äger centralbanken) tjänar på att USA är i krig eftersom de gör stora pengar på det.
Måste vara perfekt att vara på toppen. Tänk på det: du är bankägare, äger en del av USAs centralbank och varje gång USA är i krig tjänar du grova pengar.
Du stödde den sittande presidentens valkampanj och han vet att om han inte springer dina ärenden kommer det inte bli något mer stöd nästa valomgång. (Goldman Sachs stödde te x Obamas presidentkampanj med $1 013 091, JP Morgan: $808 799, Citigroup: $736 771, Morgan Stanley: $512 232. http://www.opensecrets.org/pres08/contrib.php?cid=N00009638 )
Slutsats: Presidenten kommer springa dina ärenden. Du tjänar pengar på att landet är i krig.
Som sagt, det måste vara fantastiskt att vara bankdirektör på toppen. Du måste inte investera i vapen och militär utrustning, för du har ett helt land i din hand. Bara peka åt vilket håll landet ska gå och vips, marionetten springer ditåt. Och du skrattar hela vägen till banken (alltså: ditt eget kontor)
Någon som på allvar tror att vi kommer utrota krig? Någon som på allvar tror att de som styr vill utrota krig?
Fler saker i samma ämne: Någon som tror vi kommer utrota sjukdomar när det finns företag som tjänar grova pengar på att i är sjuka?
Någon som tror att u-länder kommer utvecklas till i-länder när de är mer värda som de är? I-landet hjälper u-landet ekonomiskt, i utbyte kan i-landet kräva både diamant- och oljeresurser lite som de vill. Diamant- och oljeresurser som är u-landets viktigaste exportvara. Men hoppsan, nu kan de visst inte exportera det längre för i-landet har redan tagit vad de behöver. Bäst att låna mer pengar för att klara av allt.
Mycket smart. Allt medan vi skänker pengar och hoppas på en bättre värld.
Är det någon mer än jag som känner sig, om inte lurad så i alla fall inte fullt så säker längre på att det är de påstådda arabländerna som är problemet här i världen?
Ytterligare en fundering jag har. Hur ser logiken ut bakom att förbjuda cannabis medan datura och änglatrumpet kan odlas i trädgården? Datura och änglatrumpet är något av det giftigaste du kan ta, de ger en hallucinogenik tripp där du inte kan skilja verkligheten från hallucination. (Med "vanliga" halluciogena är du medveten att ormen du ser inte är riktigt, att trädet fortfarande är ett träd även om trädkronan ser väldigt mycket ut som en katt). Du befinner dig flera timmar i en värld som kan vara helt upp- och ner-vänd. Vissa har haft väldigt skrämmande upplevelser a´la monster som jagar en och du vet inte vad som är sant, vad som är hallucination.
En av Igors vänner från Portugal som testade datura var en erfaren halluciogenanvändare och han slutade med magpumpning och det tog ett tag innan var normal igen. Två andra jag har hört om blev aldrig riktigt sig själva efter en daturatripp. Båda växterna kan leda till döden om de överdoseras (något som te x cannabis aldrig haft ett enda rapporterat fall av). Bland schamaner i Sydamerika är det endast de mest erfarna som använder det. Tyck vad du vill om schamaner och växter (själv har jag ändrat åsikt sen min Ayaschaupplevelse men det är en annan historia), men det säger en del av hur starka de är.
Så, den som säger att de droger som är förbjudna är det för deras farlighet har inte sett hela bilden. Vad kan ligga bakom förbudet? Jag har inget svar på frågan men jag vet att min något naiva bild av att endast effekt och farlighet ligger bakom ett förbud är borta. Hade det varit sant hade jag inte sett datura över hela druvfälten här i Frankrike och min mamma hade inte haft en änglatrumpet på verandan.
Jag avslutar det väldigt långa inlägget med en vardaglig uppgift som jag har missat att säga på bloggen. Jag är sedan årsskiftet vegan (och har pga/ tack vare det gått ner 12 kg. Det har tagit mig ett tag att vänja mig vid mig själv). Dessutom sparar jag ut mitt hår efter ett vad med en kompis i Orgiva. Han klipper av sig sitt långa hår och jag sparar mitt. Det är nu ner till axlarna och mot alla odds gillar jag det.
Plus: Vi letar rum i Malmö. Vi har bestämt oss: vi åker till Sverige efter druvplockningen. (Nu kan ni dansa segerdans ;)) (Ni i Skåne, är det någon som vet ett ledigt rum? Lund kan övervägas också om det ser ut att bli svårt att hitta i Malmö)
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)