Funderingar för stunden

Jag går i funderingar hur jag vill ha mitt liv. Det har just börjat gå upp för mig att jag inte kan förlita mig på att bara gå o lämna några CV i stan för att få jobb. Det gäller att tänka Europa, det gäller att tänka i förväg och det gäller att se möjligheter. Kan jag göra business av det här? Finns det något som ingen annan tänkt på i den här situationen som jag kan dra nytta av? Finns det något jag kan göra som har låga utgifter men potentiellt hög inkomst? Finns det något säsongsarbete som är bra att söka nu? Finns det någon festival eller marknad vi kan besöka och sälja på?
För att ärlig så sköter Igor den här biten rätt så mycket för han har tänket sedan några år tillbaka och jag har hittills bara tänkt "ähh, det ordnar sig". Vilket det nu inte gör om jag inte tänker själv. Men jag kommer dit så smått. Jag gillar det, det öppnar upp möjligheter och man måste använda huvudet. För gör man inte det så har min inte mat för dagen.
Nu när vi har gjort den här vindruveplockning (som för övrigt har startat men det är lugnt nu i början. Druvorna är inte tillräckligt söta än så vi plockar inte varje dag. Och det är inte så farligt som jag trodde. Jag har hört skräckhistorier om värkande ryggar det men vi käkar homoepatisk Arnica och ger massage varje kväll så jag lider inte alls so far. Å andra sidan kanske jag säger något helt annat efter de tre veckorna som det kommer pågå.). Iaf, efter det här kommer vi ha pengar nog att klara vintern men vi vill gärna tjäna ihop mer för att kunna göra Afrikaresan. Så vi ser om vi kan få ytterligare en druvplockning norrut, vi har frågat runt och väntar på svar. Men det ser ut nu som att vi kommer spendera vintern i Sverige. Det är dött här nere med jobb iaf så det är ett ypperligt tillfälle att tjäna pengar hemma. (Men börja inte dansa segerdans än, vi kanske kommer på en annan plan och det är synd att bli besviken ;))

Så vad jag funderar på nu är hur jag vill ha mitt liv. Jag kan bli så rastlös och vill göra saker, resa runt, men funderar på om det bara är att springa för i slutändan blir dagarna likadana då också. Samtidigt vill jag ha vänner runtomkring och då verkar det vara bättre att stanna på ett ställe för att kunna bygga upp en relation. I Orgiva börjar jag bli lite trött på att bo i ett engelskt community (det är otroligt mycket engelsmän och tyskar där.) Jag har många kompisar där, flera ställen där vi alltid är välkomna att stanna. Men inga direkt personer jag skulle kalla vänner. Så mina tankar går i att flytta därifrån? Men då måste vi starta om någonstans, hur gör vi det utan att köpa/hyra land?

För övrigt kan jag snart mer franska än spanska (vilket inte är en bedrift eftersom jag fortfarande inte kan direkt mycket spanska. Ytterligare ett skäl till varför jag vill flytta från Orgiva.). Jag börjar inse hur bra det är att kunna språk, kanske skulle man satsa på att lära sig franska och spanska väldigt bra och då ha världen öppen?
Mannen i familjen vi bor hos här i Frankrike spenderade tio år som seglare, det blir jag också lite nyfiken på. Kanske skulle det var kul? :)
Det här är mest lösa tankar som går in och ut i huvudet: jag funderar lite, släpper dem, funderar lite till en annan gång.

En annan sak jag upptäckte häromveckan är denna: när jag letar efter något är jag dömd att aldrig se det. Till exempel: jag vill vara så där bouncing happy som jag förknippar mig själv med, så jag har en inre bild av hur det kommer vara och jag letar efter det i mitt liv. Men så upptäckte jag om jag stannar upp och tittar efter så har det funnits flera situationer där jag varit så bouncing happy, det har bara inte varit som jag föreställde mig. Och därför missade jag det och fortsatte att leta. Detsamma med perfekt liv. Jag stannade upp och tittade efter och insåg att allting i verkligheten stämde överens med hur jag ville ha mitt liv. Jag har ett jobb, vänner (de vi bor hos nu betraktar jag som vänner, det är fantastiska), mår bra, många destruktiva tankar har försvunnit. Men jag ser det inte för jag är fullt upptagen med att leta efter mitt perfekta liv. Det är som att  letandet är separerat från själva livet. För vi (jag) tror att letandet och livet är sammanlänkade. Att vi letar efter det som livet saknar (partner, jobb, hus, vänner), hittar det, lägger till det i livet och går ut på en ny jakt för att hitta fler saknade delar. Och när vi har hittat alla saknade bitar slutar vi leta och är lyckliga. Men tänk om det inte fungerar så? Tänk om själva letande separerar oss från livet? Att vi inte letar för att finna, utan letar för letandes skull. Så den processen kommer alltid finnas i bakhuvudet och kommer inte stanna, för den är inte sammanlänkad med livet. Det är en process som föder sig själv. Förstår ni hur jag menar?

Så jag började fundera vad jag vill ha/ letar efter: lyckligt liv, bra relation med Igor, pengar, frid inombords, förståelse för människor. Och jag insåg att jag aldrig kommer hitta det för jag letar efter det. Om jag tar ett steg tillbaka kanske jag inser att de funnits där hela tiden men jag har inte sett det.
Nu försöker jag bara hitta ett sätta att få in mina insikter i verkligheten. (Ha! Jag gör det igen! Jag letar efter ett sätt. Om jag bara tar ett steg tillbaka så kanske allting faller på plats. Om jag slutar styra hur saker borde vara, hur det kommer ske, vad jag kan förvänta mig. Om jag levde i verkligheten som den är. Det är få gånger jag faktiskt har levt i verkligheten har jag insett. Mestadelen av mitt liv levs i mitt huvud.)